Banden jag har till mina hundar går inte att beskriva i ord

Dag 1 - Presentation om mig själv
Dag 2 - Presentation om mina hundar
Dag 3 - Min hundras
Dag 4 - Min första hund
Dag 5 - Andra husdjur i mitt liv
Dag 6 - Renras eller blandras?
Dag 7 - Hundsport
Dag 8 - Tävlar jag något?
Dag 9 - Viktiga egenskaper när jag väljer hund (Shetland Sheepdog)
Dag 10 - Ett roligt ögonblick med min hund
Dag 11 - Hur valde jag kennel?
Dag 12 - En ras jag skulle vilja ha
Dag 13 - En ras jag inte skulle vilja ha
Dag 14 - Det här älskar mina hundar
Dag 15 - Det här tycker inte mina hundar om
Dag 16 - Rolig bild på mina hundar
Dag 17 - Mitt favoritminne med mina hundar
Dag 18 - Tik eller hane?
Dag 19 - Varför har jag hund?
Dag 20 - Mål för 2012

Mitt favoritminne.. åh vad jag älskar att tänka tillbaka på härliga minnen! Ronja har jag haft i 4,5 år, vi har därmed hunnit samla på oss massor med minnen! Men det finns självklart några som jag håller lite extra kärt. Nummer ett är självklart den dag då jag hämtade denna krabat, för utan det minnet hade vi inte kunnat dela alla andra minnen. Fast första gången jag hälsade på henne är också ett speciellt minne, när det verkligen gick upp för mig att jag skulle få en egen hund.

När hon nyss fyllt två år åkte vi till Gotland, vilket var vår andra riktiga tävling. Inte trodde jag då att hon skulle plocka två pinnar redan första dagen, och fyra pinnar totalt på en tävlingsvecka! Vilken start vi fick på vår karriär, jag och min älskade hund. Men tänka sig.. den här fantastiska hunden skulle lyckas slå den veckan. Det gjorde hon 3 år gammal, under en vecka i Smedjebacken, då hon lyckades nolla 5 lopp av 6st och därmed plocka hem 5 pinnar men också en uppflyttning till hoppklass III. Dagen efter skulle vi starta i elitklassen för första gången, så himla häftig känsla!

Cora har satt minst lika mycket avstamp i mitt liv trots att jag inte har haft henne lika länge. Denna hund fångade mitt hjärta med storm och jag visste från den stund jag såg henne att hon var hunden för mig. Känslan av att hon hade valt mig är obeskrivlig och att hon under de första dagarna totalt vägrade titta på de andra i familjen. Men det var först efter två veckors provtid som köpet genomfördes, och det är den bästa 18 års present jag någonsin skulle kunnat få. Det minnet kommer hon och jag alltid dela, samtidigt som vi hela tiden bygger nya fantastiska minnen tillsammans

Dag 1 – Presentation om mig själv
Dag 2 – Presentation om mina hundar
Dag 3 – Min hundras
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Andra husdjur i mitt liv
Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Tävlar jag något?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund (Shetland Sheepdog)
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med min hund
Dag 11 – Hur valde jag kennel?
Dag 12 – En ras jag skulle vilja ha
Dag 13 – En ras jag inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 16 – Rolig bild på mina hundar
Dag 17 – Mitt favoritminne med mina hundar
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har jag hund?
Dag 20 – Mitt mål för 2012

Alltså, för att vara ärlig har jag typ inga roliga bilder på mina hundar. Dels så slänger jag otroligt mycket bilder, och dels så har nog inte mina hundar så mycket humor. Så jag fick leta ordentligt i datorn för att hitta något intressant - här kommer de!

Ronja, en av de få gånger hon sa till Ivan på skarpen - när hon löper.

Cora jobbar på att fånga bollen

Dag 1 – Presentation om mig själv
Dag 2 – Presentation om mina hundar
Dag 3 – Min hundras
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Andra husdjur i mitt liv
Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Tävlar jag något?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund (Shetland Sheepdog)
Dag 10 – Ett roligt ögonblick med min hund
Dag 11 – Hur valde jag kennel?
Dag 12 – En ras jag skulle vilja ha
Dag 13 – En ras jag inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar min hund
Dag 15 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 16 – Rolig bild på mina hundar
Dag 17 – Mitt favoritminne med mina hundar
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Varför har jag hund?
Dag 20 – Mitt mål för 2012

Åh, det här blir enkelt, iallafall när det gäller Cora. Denna lilla sheltie har ett ordentligt humör ska jag tala om. Hon tvekar inte att morra och är min alldeles egna motor. Men är det något hon verkligen hatar som jag verkligen försöker jobba med så är det män. Hon är en feminist enda ut i klorna och hon skäms inte att visa sitt missnöje när det kliver in en man innanför dörren. Min pappa, bror och morfar går bra. Även hennes uppfödares man som hon verkligen avgudar. Men dessa personer känner hon ju, men okända män tycker hon inte ens borde få existera. Det är helt hopplöst när det kommer hem vänner till mig som "råkar" vara av fel kön, då är Cora inte att leka med. Men jag litar på henne och hon skulle förmodligen aldrig göra något. Hon verkar nöja sig med att stå och morra ut personen så fort han tittar på henne eller börjar röra på sig. Häromdagen så gick jag ut med hundarna och när vi var tillbaka så kom Andreas i sin bil, då började hon morra innan han ens hade klivit ut ur bilen. Det som jag egentligen blir så fundersam över hur det kommer sig att hon hatar män så innerligt...

Ronja däremot är lite svårare att komma på något som hon inte gillar. Jag menar, visst kan jag skriva något tråkigt som typ att hon inte gillar apelsiner. Men det är ju inte så konsigt att hon inte gör det. Hon gillar inte andra hundar eller framfusiga barn/människor. Klassisk sheltie med andra ord

Men när man börjar fundera på det här med vad ens hundar gillar och inte gillar. Så visar det sig verkligen vilka fantastiska personligheter alla har. Cora skulle absolut inte vara Cora om hon inte hade sina tydliga åsikter om saker och ting. Och jag totalt älskar det! Man behöver aldrig tveka när det gäller henne, hon är en brud i stenhård förpackning. Ingen går förbi henne oberörd. Alla gillar vi olika saker och ingen är sämre för det. Snarare så gillar jag när man kan stå för det man tycker  - och det gäller även mina hundar! Nä, Ronja och Cora är absolut de häftigaste hundarna jag känner och ingen skulle någonsin kunna konkurrera ut dem ur mitt liv

Helgen har varit helt fantastisk, och därmed så har det inte funnits ens 30 sekunder över för att blogga om den. Det har varit fullspäckat hela tiden och jag säger då bara det - sova får jag göra i mitt nästa liv.

Det började i fredags när jag satte mig i bilen och åkte tillsammans med hundarna till Eskilstuna, där droppade jag dem hos Mikaela innan jag fortsatte färden mot Arboga. Där skulle jag sova hos världens bästa kusin för att tidigt på lördag morgon bege oss mot Romme Alpin för att åka skidor hela dagen. Jag börjar uppskatta mer och mer att åka skidor och har faktiskt haft lite ångest över att jag inte haft någon resa bokad till Åre. Därmed har jag också varit fruktansvärt avundsjuk på mina föräldrar som har tillbringat hela tre veckor i paradiset. Men i lördags fick jag alltså åka skidor hela dagen, och det var så jäkla kul!

Även på söndag morgon så ringde klockan tidigt, det var dags för en efterlängtad ridhusträning! Denna gång skulle Ronja få följa med igen också vilket var grädden på moset. Hennes lysande ögon har gjort min dag, min lyckliga tjej.

Jag har filmer från träningen vilket jag tänkte lägga upp så snart jag kan, så ni får se hur det går för oss i träningen. Ronja var som sagt på sitt allra bästa agilityhumör och körde gärnet. Vi gjorde ingenting avancerat utan fokuserade på massor med självförtroende vilket resulterade i en del övningar med bakombyten. Dessa byten har jag aldrig riktigt kunnat träna på Ronja pga. att hon inte haft en tillräcklig strävan mot nästa hinder, men det gick verkligen kanon denna gång!

Cora gör sina små framsteg. Bortsett från sökande på hinder vilket verkligen börjar lossna nu, så tränade vi mycket på fokus. Denna lilla dam har inte riktigt köpt agilitykonceptet ännu utan tycker fortfarande att det är viktigast att få springa och således så har hon tendenser att springa iväg ifrån mig för att få springa till någon hund som tränar. Detta är givetvis inte acceptabelt även fast jag förstår dess anledningar. Det är inte det faktum att hon inte gillar att träna, för det älskar hon. Men det märks att vi inte har det där bandet som man har med en hund man haft sedan den var valp. Jag avgudar och älskar Cora av hela mitt hjärta, så det är inte det, men vi har inte hittat "Det" ännu. Jag vet att vi kommer göra det, för vi kommer närmare och närmare varandra för varje sekund. Men jag är inte viktigast för henne när vi tränar - än. Men som sagt så gjorde vi stora framsteg gällande detta faktum igår. Hon sprang "bara" iväg från mig två gånger, vilket är fantastiskt om man tänker på hur det var i början. Så jag ser ett ljus i tunneln och som sagt, vi blir ett bättre och bättre team hela tiden. Bara lite frustrerande att behöva lägga den typen av energi på en hund som är en träningsnarkoman. Därför känns det som om vi står stilla i agilityträningen, pga att vi måste lägga så mycket tid för att ha fokus på varandra.

Äsch, ni får se filmer senare, så får ni se hur grym Cora är på agility. Fan vilken jävla hund jag har!